Barn och suckar...

I Tisdagens GP kunde man läsa att en 4 åring löpt amok på flygplatsen och blev nekad att gå ombord på flyget till Frankfurt. Enligt punkt se igår så blev ungen arg för att personalen i säkerhetshetskontrollen tog ifrån honom hans nappflaska med saft. 2 fel av 2 möjliga. Inga fler kommentarer är nödvändiga.....


Igår skulle jag och Isak snabbt springa in på en klädaffär på Backaplan. När jag parkerar och hoppar ur bilen hör jag en liten bebis skrika för full hals. Jag tittade runt lite men såg bara bilar och inga bebisar.
Då inser jag att skriket kommer från bilen brevid och jag tittar in och ser genom de tonade rutorna en liten bebis fastspänd i en bilbarnstol som är ENSAM i bilen. Snok som jag är till arbete och intresse smsade jag registreringsnumret till bilregistret och i framsätet ligger post så jag ringer 118800 och halvt skriker namnet på mamman och ber killen koppla mig till hennes mobilnummer så fort han kan. Jag känner på alla dörrar men de är låsta. Jag börjar måla upp för mitt inre att mamman har blivit kidnappad eller dumpad i ån. Mamman svarar inte i sin mobil. Det ringer och ringer men inget svar.
Efter ung. 10 minuter kommer hon (har varit på Kappahl) och jag är helt darrig och svammlar fram att han har vaknat och jag har ringt din mobil men du svarade inte. Nu i efterskott funderar jag på om jag skulle ha ringt polisen istället ?

Jag har dansabstinens....
Inte ens några turer på PS2-dansmattan igår kunde bota det. Nåja, om lite mer än 2 veckor kommer jag gå på buggkurs 2 ggr i veckan. Hoppas att det hjälper ;)

Jörgen kommer inte hem förrän på lördag kväll, nu börjar jag bli less på att vara ensam med barnen. Han har varit hemma mindre än 1 vecka på 1 månad. Eller lite mer exakt 5 dagar hemma av 28 och då han är hemma har han jobbat minst 12 timmarsdagar. Men framöver finns inga utlandresor inplanerade vad jag vet.
Jag känner ett stort behov av att komma hemifrån lite, jag har ju inte så mycket personlig kontakt på jobbet och hemma finns ju bara barnen och barnvakt har jag bara om jag är beredd att betala. Vem orkar bjuda hem vuxna när man inte orkar städa (eller egentligen plocka upp allt som ligger spritt i huset) så gästerna kommer innanför dörren.

Har inte fått besked om jag får fast jobb än. Han som bestämmer verkar vara så konflikträdd att han har undvikit mig i flera veckor och när jag fick AF-handläggaren att ringa honom så undviker han honom också. Hur svårt är det att säga ja eller nej !?
Tror att de vill suga på karamellen så länge det går gratis, jag gör ett jävligt bra och uppskattat jobb. Eget kontor är verkligen guld ;)
Jag är ordenligt less och vill ju ha lite framförhållning så jag har chansen att hitta ett annat ställe. Denna ovisshet gör inte underverk på arbetsmoralen, skriver detta blogginlägg på jobbet.....