Steve Irwin är död

Och jag hade inte tänkt skriva om det, det räcker att jag är en total nörd som gråter över någon jag aldrig träffat. Har faktiskt varit på en begravning där det bara var närmaste familjen och så jag som aldrig hade träffat personen ifråga och jag var den enda som grät. Nej grät är fel ord, jag hulkade. Försökte med alla medel hålla tårarna under kontroll, men det gick inte. Då insåg jag att jag skulle kunna tjäna pengar på att gråta på folks begravningar. Låter det som en seriös affärsidé ?

Det som nu fick mig att skriva mitt i natten var att jag "halkade in på ett bananskal" på en blogg där Trek i söndags skämtar om Stevie och sticka sig på strumpstickor och så går människan och dör dagen efter stungen till döds av en stingrocka. Läskigt va?

Stackars familj, han var en stor personlighet. När vi var på Australian Zoo i fjol så höll de på och byggde ut, om jag minns rätt var det savann och hade precis skaffat elefanter. Det var stort men ändå mysigt på något sätt. Ungarna älskade det, Tilde fick ta ett porträtt när hon höll en minialligator.

Jag som aldrig är orolig för Jörgen när han flyger har börjat bli det, speciellt till USA, det är ibland inte så lätt att hålla koll på sista minuten-byten till andra flighter när han ringer stressad från mobilen. Men om det skulle hända något så vill man ju vara säker på exakt vilket plan han åker med så man inte tror att hans plan har störtat och så ringer han 5 timmar senare eller tvärtom. Och på tisdag kommer svärmor....